Vår tidigare lärare, käre vän och högt uppskattade kollega har plötsligt ryckts bort i förtid. Professor Lars Hedin insjuknade för några år sedan och tappade sin vitalitet och styrka. Efter lyckad behandling återkom Lars med förnyad kraft och glädje. Han återvände till forskningen men började också intressera sig för forskningspolitik, för universitetens oberoende och för den akademiska friheten i vår tid. Lars blev alltmer bekymrad över det bistra klimatet för grundforskningen i dagens Sverige. Det var därför så grymt att sjukdomen denna vår återkom och på kort tid bröt ner Lars.

Vi lärde känna Lars som docent och lärare under Chalmerstiden och kort därefter som den som entusiastiskt invigde oss i den spännande teorin för den kondenserade materien. Några år innan, i början på sextiotalet, hade fältteorin gjort sitt intåg i fasta tillståndets fysik och Hedin, Lundqvist och Sjölander blev snabbt de mest framstående svenska teoretikerna inom det kraftigt expanderande forskningsområdet. Några av de arbeten som Lars publicerade vid denna tid är lika aktuella idag som då. De lärde oss t.ex. hur man beräknar så kallade bandgap i halvledarmaterial, något som är av mycket stor betydelse för konstruktionen av halvledarkomponenter och därmed för hela vårt moderna informationssamhälle.

Det var naturligt, att vi som blivande forskare rycktes med av framgångarna och följde med Lars, när han först fick den första professuren någonsin i teoretisk fysik vid dåvarande Linköpings högskola, och sedan blev professor i Lund 1971. Vi tilltalades också av Lars ledarstil. Han gav oss doktorander mycket stor frihet både i val och i genomförande av forskningsuppgifter. Eftersom Lars själv var en av världens ledande forskare inom ämnet, fanns det många goda uppslag att välja mellan. Dessutom gjorde hans internationella renommé, att vi doktorander tidigt lärde känna ämnets främsta. Forskare som Bardeen, Schrieffer, Kohn, Mott, Brinkman, Baym, Falicov, Rice, Langreth, Emry, Elliot, Ashcroft, Mahan, m.fl. var gäster vid avdelningen och hemma hos Lars och hans kära hustru Hillevi. Vid dessa frekventa tillfällen var vi yngre självklara deltagare i både vetenskapliga diskussioner och den sociala samvaron. För yngre forskarnas framtida karriärer kan betydelsen av en sådan stimulerande forskningsmiljö knappast underskattas, och det är ingen tillfällighet, att så gott som samtliga av dem, som genomgått den Hedinska skolan, ernått goda positioner inom forskning eller näringsliv.

Hedins styrka som forskare kännetecknades av hans stora förmåga att se den praktiska fysiken i mycket komplicerade teoretiska sammanhang. Hedins idé var att försöka förenkla grundläggande fysikaliska lagar för mångelektronsystem till en nivå som lämpade sig för datorberäkningar och senare jämförelse med experiment. Det var sålunda Hedin och hans medarbetare som tog de avgörande steg som ledde till att den nobelprisbelönade s.k. täthetsfunktionalteorin snabbt blev en av de viktigaste metoderna för beräkning av materialegenskaper. Med nutidens förbättringar av datorer och beräkningsteknik har en av Hedins approximationer inom mångelektronteorin blivit en av de dominerande standardmetoderna för beräkning av excitations- egenskaper hos halvledare och metaller. Hedin har idag ett flertal arbeten som citeras mer än några andra svenska forskares inom ämnesområdet, och Hedin var vid sin bortgång Sveriges kanske mest internationellt kände forskare inom det ämnesområde som idag utgör mer än hälften av all fysik.

Hedin tillbringade större delen av sin forskarbana i Lund men var ofta en välsedd gästforskare vid utländska lärosäten t.ex. Argonne, Stanford, IBM Yorktown Heights, Nijmegen, etc. Det var under dessa perioder som Hedin var som mest produktiv inom forskningen. Detta blev tydligast då Hedin kort före sin pensionering från Lunds universitet blev utnämnd till forskningsdirektör vid det berömda Max-Planck institutet i Stuttgart. Under sina fyra år i Stuttgart publicerade Hedin ett flertal arbeten inom sitt favoritområde - teorin för spektra. Materiens spektrala egenskaper är en mycket svensk specialitet med nobelpristagare i Lund och Uppsala. De spektrala egenskaperna utgör vår främsta kunskapskälla till materialens inneboende egenskaper, men kräver en ganska avancerad teori för sin tolkning.

Idag när tröstens telegram strömmar in från berömdheter från när och fjärran undrar vi, som utgör de små och krympande resterna av Hedins forskargrupp, om det inte varit bättre för forskningen, om Hedin blivit kvar i Göteborg eller flyttat utomlands. Personligen är vi är dock glada för, att han valde att stanna kvar men hade så innerligt hoppats att få ha honom kvar i många fler år. Vi är nu stolta över att få ha varit en del av den Hedinska eran och vi hoppas, att vi skall kunna få fortsätta att arbeta i Hedins anda.

Lund, den 27 september, 2002.

Carl-Olof Almbladh Ulf von Barth

Professorer i fysik vid Lunds Universitet.